Att skapa utan resultat

Rockstjärnan måste som alla andra gå på toaletten, rockstjärnor gör det bara lite mer ordentligt än kreti och pleti. Rockstjärnan känner så klart först och främst ett klart större tryck mot själva mynningen än en vanlig Svensson. Sen kommer själva förlösningen.
Anledningen till varför man hör talas om att rockstjärnor kan lämna sitt avskräde lite varstanns beror på att dom vill se resulatet av sin smärta, sin passion sin makalösa förlossning.
Sätter sig rockstjärnan på keramikstolen som så hungrigt väntar på sin belöning händer följande.
Rockstjärnan känner först hur det trycker, men att öppningen först skulle behöva det man inom mödravården skulle kalla färdknäpp, en penetration, för att öppna upp mynningen. När en sådan ej finns att tillgå som det så sällan finns vi tillfällen som dessa får rockstjärnan helt sonika stålsätta sig, blunda och trycka, trycka ända ifrån den så vältränade diafragman till andra muskelgrupper som få icke insatta ens hört talas om. Kampen mellan den så vältränade ringmuskeln och den övriga perfekt anpassade kroppen har bara en möjlig utgång. Ringmuskeln öppnar sig millimeter för millimeter tills avkomman till slut för sitt framträdande. En explosion sker och toaletten får sin belöning.
Rockstjärnan öppnar långsamt sina ögon och betstämmer sig för att beskåda sitt verk.
Dock har krafterna i kampen varit så starka så att avkomman....
Är borta, utan en enda spolning, utan möjlighet till försoning och utan känsla för takt och ton.
Rockstjärnan torkar sig, suckar och går reser sig långsamt och lämnar med tomhet i sinnet toaletten med sitt röda golv...
När man besudlar golvet, finns i alla fall det möjlighet för försoning...

Ett land utan rockstjärnor

Ibland får man verkligen chansen att smaka på livet som är få förunnat.
Rockstjärnan fick ett jobberbjudande, inte ett sånt där jobberbjudande som man får i vardagen, utan mer som...

"du, vi behöver din kropp, kan du följa med till Etiopien?"

Efter frågeställningen ställts till en människa som är av största betydelse för rockstjärnan, så blir resultatet att rockstjärnans kropp absolut finns till förfogande för en resa till Etiopien.
Ledigheter från vardagsrutiner ordnas, vaccinering mot olika virala och potenta sjukdommar injeceras i rockstjärnans kropp och smutsiga sedlar vid namnet dollar införskaffas för att kunna avnjuta Etiopiens läckerheter.
Rockstjärnan fick så klart åka bland FN delegater och Olje magnater i buisnessclass, Eller som Etiophan airlines kallande det, Cloud 9. Resten av de svenska delegaterna i rockstjärnans sällskap fick så snällt sitta bland de andra lite mer lättsinnade folket i commonclass. Rockstjärnan som är klädd på ett sätt som rockstjärnor ofta är klädda fick vissa sitt bording pass 3 gånger för den lätt överaskade personalen på planet. Personalen som efter allt bordingpass tittande, passade upp, serverade och överfrågade hur rockstjärnan hade det serverade champange, sprit, mat och öl till den mängd och omfattning så att rockstjärnan insåg att fylla är billigt på Cloud 9, speciellt när någon annan betalat biljetten.
Väl efter tio timmars flygande reser sig rockstjärnan ur den eminenta fåtölj som varit så bekväm, utan problem med nacken, utvilad och ser de andra svenska delegaterna totalt slut och less på livet.
Vi blir varm mottagna av en delegation betående av fattiga människor som gärna vill bära våra väskor. Men då vi är så eminent svenska tackar vi nej, men dom bär ändå. Så klart vill dom ha några av våra för dom, rena dollar, men vi måste köpa birr, alltså etiopiens pengar som är smutsiga på ett helt annat sätt än dollar. Dom har en doft av fattigdom och smuts, en känsla av att vara lika mycket värda som svenska pengar och är det enda gångbara i det fattiga landet Etiopien.
Rockstjärnan tog på sig sina solglasögon, suckade och insåg.
Vissa har skapats i helt fel miljö, fått helt fel föräldrar och slipper ha ältande om vad jag ska sysselsätta mig när jag är ledig. Dom är ju för fan aldrig ledig.
Den svenska delegationen sover den första natten på Hotell Hilton. Ett lyxhotell om man ser ur Etiopiska ögon, men ett klass 3 hotell i Svenska ögon. Frukosten ingår så klart inte, utan kostar om man ska äta i resturangen, 220 Birr. I och för sig får man äta så mycket man vill av både fläsk och ägg och bröd, men när man inser att samma frukost serveras på rummet för 110 birr börjar man fundera. Hur tänker folk egentligen här i Adis Ababa, Etiopens huvudstad.
Då vi lyckades komma så tidigt, så han rockstjärnan bli guidad, på två museum varav ett var välbesök av skolbarn varav många försåg sig chansen att vidröra rockstjärnan. Helt plötsligt kunde rockstjärnan känna en hand mot sin värdefulla arm och varje gång rockstjärnan tanken "vad han dom sno denna gången" för att sedan se tjuven som inte stulit något annat än några damm korn från rockstjärnans ärm, i ögonen och se ett glatt barn i tio års åldern.

På kvällen tog sig delegationenpå resturang. En resturang med dans kvinnor och vin. Vi åt av buffe bordet, drack av deras vin och kaffe. Dansade för folket så som fulla svenskar gör, applåderade när inte någon annan gjorde det. Det är så vi svenskar gör. Synd bara att en av delegaterna blev sjuk, så sjuk så att rockstjärnan verkligen de följande dagarna insåg vad att ha en kropp tillförfogande innebar.
Dagen efter åkte vi sydöst, på en av de sämsta motorvägar rockstjärnan upplevt i en 90 tals WW buss utan säkerhets bälten och med galet usel musik i högtalarna.
fyra timmar senare är vi framme i Butajira där vi borde varit tre timmar tidigare.
Vi inhyser oss i byns sjukhus gästhus där väggarna är gjorda av cement och dörrarna av metall.
Aporna tittade nyfiket på oss ifrån träden och hoppade runt på taket vilket efter två nätter skulle visa sig mindre charmigt än vad det låter.
Då dörrarna var gjord av metall fick rockstjärnan känslan av att vara i ett fängelse varje gång ekot av att en dörr stänges. Sen att rockstjärnan nästan sket på sig under natten då aporna började låta som ett gäng människohatande aliens gjorde ju inte saken bättre.

Sjukhuset hade en liten djurpark, om man nu kan kalla fem små burar med djur i för djurpark.
Rockstjärnan blev i tur och ordning presenterad för burarnas habitanter.
Men då en av burarna hade fått tillökning i formn av en människohatande Babianbäbis slutade hela djurparksbesöket med benen på ryggen och rockstjärnans tuffa solglasögon hamnade i piggsvinens hem.
Syftet med resan hade fårn början varit av en mer nobel karaktär än att bo på hotell och besöka djurparker och museum, nämligen att skapa en möjlighet för några lyckligt lottade handikappade rullstolsburna, kryckbärande och blinda Etiopier att arbeta och att få en inkommst.
I ett land där handikappade som inte klarar sig själv knappt är värda mer än pisset dom får ur sig under en livstid visar sig detta uppdrag lite svårt.
Detta på grund av att de som arbetar och försöker överleva på eget hantverk försöker sälja sina varor till mäniskor som inte har några pengar.
De flesta är analfabeter och allt för många kan inte ens Etiopiens riksspråk amhariska.
Men nu skiter jag i det här, läs boken som kommer när jag är död om du vill läsa mer...

För i Sverige där alla kan läsa, vill man inte läsa för mycket...

Signing out från landet där rockstjärnorna dör i krubban...

Provokationens baksida

Alla är idioter... Alla är inkompetenta...

Ett raljerande om andra människor kan på olika sätt ses som provokativt, sällan hittar man vägen ur ett raljerande när det väl sitter inkört hos den man raljerat inför. Som rockstjärna är man skapt för att provocera, att tänja på det tillåtna och att fylla ut med det meningslösa.
Rockstjärnan lever ofta med medvetenheten att alla människor har någorlunda lika männiksovärde, men kan ibland bli så provocerad av andra stjärnor att ett tillstånd av hat kan komma till stånd.
En många stjärnor verkar ha en social rättighet att pissa i ansiktet på någon som ligger ner och alla ser det som naturligt.
Men om den samma stjärna blir provocerad av ett enkelt samtal om strapons, slicka fitta eller helt enkelt en eller annan onaturlig bajskorv från rockstjärnans mun. Så blir reaktionen från omgivningen,
"så där säger man inte till stjärnan, stjärnan fixar inte sånt..."
"Du är så omogen, lär dig hålla käften rockstjärnan...."
"Du kan för fan inte vara normal rockstjärnan..."

Att vara hora

Gå upp, gå dit pengarna genereras, dra ner byxorna till knäna och säg "me fuck you long time, cheap dolla..." och hoppas att torsken har en särdeles liten penis.

Rockstjärnor får lite av chokladsmaken, efter tömmningsakten, i munnen när denne inte riktigt är i harmoni med omvärlden. För många "kändisar" verkar detta vara vardagssmaken blandat med olika bantningskurer och fatastiska verklighetsflykts droger.

Var går egentligen gränser mellan att vara en riktigt trevlig och duglig hora och att vara anställd där man hatar att jobba, och leva där man hatar att leva? Är det penetrationen eller är det bara den mentala biten av tillhörighet i någon form av social gemenskap...
Nu är det iallfall lågkonjuktur, det är dags för många att droppa brallorna och njuta lite av insikten att vi är alla horor...

Varför är man så snygg med smink...

Rockstjärnor lägger som alla vet multum på smink.
Varje spenderar en svensk mer pengar på smink och på sitt utseende än vad som krävs för att föda tio små hivsmittade negerpojkar i Senegal genom hela deras livsspann på 20 år.
Åldermännen i Senegal som är kring 30+ inser att färgerna hittar man i gratis blommor vid floden där man får så fina utslag när man badar i den. Kvinnorna i Senegal verkar vara snygga av naturliga skäl, kanske för att dom inte blir så gammla.
Men varför blir man så snygg?
Vem började definiera att om man målar på en kvinna på ett sätt så blir hon vacker och fått detta att bli ett bestående faktum.
Om hon sminkar sig på ett sätt är hon tråkig, om hon sminkar sig på ett annat sätt är hon en hora om hon sminkar sig på ett tredje sätt är hon dum i huvet.
Om en kille sminkar sig på ett sätt har man tappat kontakten med sin manlighet. Om mannen sminkar sig på ett annat sätt har han förlorat kontakten med sin manlighet och om man sminkar sig på ett tredje sätt är man rockstjärna....
Kanske om vi sminkar oss lite mer kan vi lösa hiv problematiken.

Drömmare som flummare

Vissa nätter bara händer det, rockstjärnan drömmer drömmar som egentligen borde tystas ner i ett madrasserat isoleringsrum men av någon underlig anledning tillåts spridas på ett så oskyddat ställe som internet...

Drömmar är kanske röken som inte finns utan elden...

Var som andra

Ibland kommer dom, flashbackarna. Tankarna om hur något var och hur något ter sig i stunden. Det kan vara händelser, lektioner eller i princip vad som helst som kan te sig mer eller mindre viktigt för utomstående.
Inatt kom en flashback, en riktigt intressant lektion, om hur omvärlden borde reagera på icke normalt beteende.
Frisyren på en rockstjärna kan te sig lite utanför normen, i detta fall en guldlock i pannan och resterande håret avrakat. Kanske inte så estetiskt perfekt, men ändå, folk har betalat mer pengar för sämre estetik.
Rockstjärnan kom hem till det lilla gråsossehem rockstjärnan växt upp i sen sex års ålder, tittade sig själv i spegeln och frågade en nära vuxen vad denne tyckte.
"Jag hoppas du får stryk så du fattar att man inte går omkring så där" var det intelektuella svar som kom.
Vuxna kan verkligen vara provocerande....

Backspegeln

Tonårslivet fösvann i backspegeln för några år sen. Livet nu förtiden går mest ut på att kika lite smått i den nämnda spegeln, sucka och titta framåt. Inse att 30 strecket är passerat och att hastighetsgränsen för livet ligger närmare 100.
Rockband, kärlek och radhusliv är en jäkla kul combo som faller en snart trettiofyra årig rocker i smaken.
En rocker som fortfarande enligt omvärlden inte kan skriva för hand så att omvärlden kan se vad som skrivs.
En rocker som lever i tron att folk gillar kaxiga högljudda rockers som har ett hjärta.
En rocker som är lite naiv.
En rocker som känner att backspegeln är något totalt ointressant. Allt jag äger ligger ändå i väskan i passagerarsätet i min volvo v70...