Ett land utan rockstjärnor

Ibland får man verkligen chansen att smaka på livet som är få förunnat.
Rockstjärnan fick ett jobberbjudande, inte ett sånt där jobberbjudande som man får i vardagen, utan mer som...

"du, vi behöver din kropp, kan du följa med till Etiopien?"

Efter frågeställningen ställts till en människa som är av största betydelse för rockstjärnan, så blir resultatet att rockstjärnans kropp absolut finns till förfogande för en resa till Etiopien.
Ledigheter från vardagsrutiner ordnas, vaccinering mot olika virala och potenta sjukdommar injeceras i rockstjärnans kropp och smutsiga sedlar vid namnet dollar införskaffas för att kunna avnjuta Etiopiens läckerheter.
Rockstjärnan fick så klart åka bland FN delegater och Olje magnater i buisnessclass, Eller som Etiophan airlines kallande det, Cloud 9. Resten av de svenska delegaterna i rockstjärnans sällskap fick så snällt sitta bland de andra lite mer lättsinnade folket i commonclass. Rockstjärnan som är klädd på ett sätt som rockstjärnor ofta är klädda fick vissa sitt bording pass 3 gånger för den lätt överaskade personalen på planet. Personalen som efter allt bordingpass tittande, passade upp, serverade och överfrågade hur rockstjärnan hade det serverade champange, sprit, mat och öl till den mängd och omfattning så att rockstjärnan insåg att fylla är billigt på Cloud 9, speciellt när någon annan betalat biljetten.
Väl efter tio timmars flygande reser sig rockstjärnan ur den eminenta fåtölj som varit så bekväm, utan problem med nacken, utvilad och ser de andra svenska delegaterna totalt slut och less på livet.
Vi blir varm mottagna av en delegation betående av fattiga människor som gärna vill bära våra väskor. Men då vi är så eminent svenska tackar vi nej, men dom bär ändå. Så klart vill dom ha några av våra för dom, rena dollar, men vi måste köpa birr, alltså etiopiens pengar som är smutsiga på ett helt annat sätt än dollar. Dom har en doft av fattigdom och smuts, en känsla av att vara lika mycket värda som svenska pengar och är det enda gångbara i det fattiga landet Etiopien.
Rockstjärnan tog på sig sina solglasögon, suckade och insåg.
Vissa har skapats i helt fel miljö, fått helt fel föräldrar och slipper ha ältande om vad jag ska sysselsätta mig när jag är ledig. Dom är ju för fan aldrig ledig.
Den svenska delegationen sover den första natten på Hotell Hilton. Ett lyxhotell om man ser ur Etiopiska ögon, men ett klass 3 hotell i Svenska ögon. Frukosten ingår så klart inte, utan kostar om man ska äta i resturangen, 220 Birr. I och för sig får man äta så mycket man vill av både fläsk och ägg och bröd, men när man inser att samma frukost serveras på rummet för 110 birr börjar man fundera. Hur tänker folk egentligen här i Adis Ababa, Etiopens huvudstad.
Då vi lyckades komma så tidigt, så han rockstjärnan bli guidad, på två museum varav ett var välbesök av skolbarn varav många försåg sig chansen att vidröra rockstjärnan. Helt plötsligt kunde rockstjärnan känna en hand mot sin värdefulla arm och varje gång rockstjärnan tanken "vad han dom sno denna gången" för att sedan se tjuven som inte stulit något annat än några damm korn från rockstjärnans ärm, i ögonen och se ett glatt barn i tio års åldern.

På kvällen tog sig delegationenpå resturang. En resturang med dans kvinnor och vin. Vi åt av buffe bordet, drack av deras vin och kaffe. Dansade för folket så som fulla svenskar gör, applåderade när inte någon annan gjorde det. Det är så vi svenskar gör. Synd bara att en av delegaterna blev sjuk, så sjuk så att rockstjärnan verkligen de följande dagarna insåg vad att ha en kropp tillförfogande innebar.
Dagen efter åkte vi sydöst, på en av de sämsta motorvägar rockstjärnan upplevt i en 90 tals WW buss utan säkerhets bälten och med galet usel musik i högtalarna.
fyra timmar senare är vi framme i Butajira där vi borde varit tre timmar tidigare.
Vi inhyser oss i byns sjukhus gästhus där väggarna är gjorda av cement och dörrarna av metall.
Aporna tittade nyfiket på oss ifrån träden och hoppade runt på taket vilket efter två nätter skulle visa sig mindre charmigt än vad det låter.
Då dörrarna var gjord av metall fick rockstjärnan känslan av att vara i ett fängelse varje gång ekot av att en dörr stänges. Sen att rockstjärnan nästan sket på sig under natten då aporna började låta som ett gäng människohatande aliens gjorde ju inte saken bättre.

Sjukhuset hade en liten djurpark, om man nu kan kalla fem små burar med djur i för djurpark.
Rockstjärnan blev i tur och ordning presenterad för burarnas habitanter.
Men då en av burarna hade fått tillökning i formn av en människohatande Babianbäbis slutade hela djurparksbesöket med benen på ryggen och rockstjärnans tuffa solglasögon hamnade i piggsvinens hem.
Syftet med resan hade fårn början varit av en mer nobel karaktär än att bo på hotell och besöka djurparker och museum, nämligen att skapa en möjlighet för några lyckligt lottade handikappade rullstolsburna, kryckbärande och blinda Etiopier att arbeta och att få en inkommst.
I ett land där handikappade som inte klarar sig själv knappt är värda mer än pisset dom får ur sig under en livstid visar sig detta uppdrag lite svårt.
Detta på grund av att de som arbetar och försöker överleva på eget hantverk försöker sälja sina varor till mäniskor som inte har några pengar.
De flesta är analfabeter och allt för många kan inte ens Etiopiens riksspråk amhariska.
Men nu skiter jag i det här, läs boken som kommer när jag är död om du vill läsa mer...

För i Sverige där alla kan läsa, vill man inte läsa för mycket...

Signing out från landet där rockstjärnorna dör i krubban...